Först veckan ÄR kritisk, mina känslor första tiden med en ny kull är som en berg i dalbana. Det som ser så lovande ut kan faktiskt vända lika fort igen.
Jag presenterar antalet i kullen när de är nyfödda jag berätta också gärna när någon släpper taget. Det är så här det kan vara utan att känna skuld mot sig själv att man gjort fel. Första veckan är man ganska maktlös mot och där finns ofta och eller aldrig en förklaring till utgången.
Vi tappade taget om en liten kille igår, tredje dygnet. Jag tittade till de små igår och upplevde att han kändes lite matt och en aning lite "slimig" runt munnen. Av mina års erfarenhet så bådar det ofta inte gott när man ser detta samt en viktnedgång. Vad jag kunde göra det gjorde jag. Jag försökte boosta upp honom med lite glukos, vätska och värme. Jag la till honom flera gånger till Aura där han ändå kämpade på bra men tyvärr står vikten stilla på honom. I timmar satt jag och kämpade på och tillslut så får man ändå känna att hoppet är med eller inte.
Inpå natten så vaknar jag av de gälla skriken och jag förstod mycket fort att mitt försök att ha honom hos oss inte kommer att fungera. Han fick ta det sista andetaget hos sin mamma och sina syskon och somnade sen in. Det spills tårar i alla kullar både för sorg och för glädje.
Anledningen till detta kommer nog alltid vara ovetande då det är kritiska dygn de första dygnen och de går allt som oftast bort av dåligt immunförsvar, missbildningar, infektioner, fading kitten syndrom o.s.v. någon större utredning görs inte på så små kattungar då det ofta lämnar av anledning som vi inte ens kan påverka.
Jag väljer att dela med mig av vår resa då jag vet det är väldigt uppskattat av följare, kattungeköpare och eventuellt nya uppfödare. Vägen som uppfödare den är inte spikrak men vi kan gå den tillsammans!
Vi kan göra mycket för de allra minsta men ibland räcker vi inte hela vägen. Vi har fyra små nu efter Aura som vi hoppas väljer att vara hos oss men åter igen så är vi fortfarande inne på de första levandsveckan.
Comments