Så viljestark och ändå räckte det inte.

En av våra små har tagits ifrån oss ikväll, förloppet har gått väldigt fort och det är svårt att få det att landa. Det har funnits en liten oros känsla men hoppet har övervunnit den känslan och därför har vi varit väldigt positiva till att detta skulle gå vägen. Kikazaru har varit minst hela tiden och i tidigare inlägg så skrev jag om Vildas förlossning och att den även startade lite väl tidigt. Denna tidiga förlossning kan ha varit en av anledningarna att Kikazaru inte orkade mer idag. När han öppnade ögonen så va han inte helt med och kändes lite "förvirrad" med blinkhinnorna högt uppe. Det blev bättre hela tiden och han fortsatte med sin viktökning precis som han skulle. Absolut inget annat att anmärka på och dagarna har rullat på bra för honom. Idag tog det tvärstopp på bara ett par timmar. Kikazarus snabba försämring här ikväll där jag anser intensivvård för honom inte är aktuellt så beslutade vi oss för att låta honom somna in. Det är fruktansvärt beslut att fatta och detta är ett av de tuffaste beslut man ska behöva ta, beslutet att släcka ett liv.

Kika har känts som väldigt "prematurfödd" från början och vi valde också att visa honom lite försiktigt. Vi stöttade honom så bra vi kunde och man gör allt för dessa små ska klara sig. Ibland kommer det ikapp en att naturen ska få ha sin gång och vi kämpar emot den. Sov gott lilla du <3