Vila i frid min älskade SE*Bergensjö´s Igor 20/5-2021 - 8/9-2021
Det har varit mycket nu och på något vis så känns det som att det aldrig vill ta slut. Men jag vet att jag inte är ensam, livet som uppfödare är inte en enkel resa. Jag känner att mycket av min resa har jag skrivit i text och det känns som vi hamnat i en väldigt tråkig cirkel med mycket elände. Dock så får jag inte glömma alla de friska fina kattungar som också flyttat härifrån till underbart fina familjer. Det som hänt oss under resans gång är inget jag skulle kunna påverka eller undvika. Det jag får lära mig är att alla parningar inte är genetiskt perfekta och detta får sina konsekvenser och det får varje gång mina tårar att rinna. Tankarna blir att ”vad gör jag för fel” ”varför kan inte allt bara gå bra”. Men förklaringen är att alla kombinationer inte är de bästa. Det jag tar med mig är att hitta nya linjer och nya kombinationer, ge det en chans till. Med det tar jag nya tag och får hoppet tillbaka.
Jag har valt att öppet berätta om vad vi går igenom, jag har valt att dela med mig av vår resa. Jag har valt detta för att dela med mig av förhoppningsvis ny kunskap och erfarenhet till andra. Jag vill även förklara och få många att förstå som framförallt ny uppfödare att det är inte bara att skaffa två katter och hoppas på fina bebisar. Det är så mycket mer, det är så mycket som kan hända. Det kommer otroligt stora beslut att ta och ett ansvar gentemot djuren.
Jag har väldigt bra stöd runtom mig i allt detta som stöttat och visat vägen. Det är så viktigt att skaffa sig just detta stöd av framförallt uppfödare som varit med ett tag. Att ventilera sina tankar och även som kan visa sitt stöd dygnet runt. Jag hade inte varit där jag är idag om det inte varit för de fina vänner jag har kring mig.
I detta fall är det vår älskade Igor, hans liv blev kort men det började som vilken frisk kattunge som helst med en glimt i ögat och en förväntansfull familj som väntade på att hämta hem honom.
Hans smärta ekar fortfarande i mitt huvud och det gick så fort mot slutet. Hoppet som fanns där veckan innan bara försvann.
Igor fick sitt första vaccin i mitten av Juli någon dag senare började han nysa och fick absolut biverkningar av det. Vi hade lite is i magen och hoppades det skulle ge med sig. Men efter någon vecka så började han även låta lite trång i andningen och absolut kom en oro med detta. Vi valde sätta in antibiotika för en övre luftvägsinfektion. Dagarna gick och det blev bättre igen och vaccination två kunde ges och efter några dagar blev det värre. Jag sökte lite råd om andras erfarenhet och tipset blev att droppa koksaltlösning mot nosen för det låter verkligen som att något sitter i nosen och täpper för andningen för honom. Med näsdroppar så försvann symptomen för en stund men kom sedan tillbaka.
Det var en trängre andning efter ytterligare några dagar och jag tog Igor till veterinär igen för att be de lyssna noga på honom, det hördes så tydligt nu att han hade det jobbigare att andas och kinderna ”puffade” när han andades ut. En ny antibiotika kur sattes in för det var kattsnuva som låg i tankarna och som påverkade luftvägarna igen. Jag valde då att behandla hans ”extra” syskon som var lika gamla. Detta för att vara säker på att det inte var något som gick runt på de små. Ett par samtal för att flytta upp leveransen på de nu 13-14 veckor gamla kattungarna. Samtalen landade väl och efter en vecka så besiktigades alla förutom Igor han var fortfarande inte bra. Förra veckan så bestämde jag mig för att kolla med en annan veterinär och vi fick remiss för att nu söva honom och kolla igenom honom ordentligt. Det var misstankar på virus igen som skapar dessa problem men absolut en oro från min sida att det måsta vara något annat när det suttit i så länge. Jag var helt säker på att det i bästa fall satt en förhårdnad kråka eller liknande i nosen på honom. Vi var hos veterinären den 1/9 och då togs han in för sövning och koll nos/svalg. Eventuellt virusprov om de inte hittade något annat på honom. I tårar lämnade jag över grabben det är fruktansvärt att bara lämna för en koll. Men ändå en lättnad att nu tar vi tag i detta ordentligt. 11.30 ringde de från kliniken, Igor har vaknat och andas betydligt bättre. En stor polyp satt i vägen bakom mjuka gommen upp mot näshålan som givit dessa problem. Örongången på ena sidan var lite trång men det skulle mest troligt rätta till sig nu efter operationen. Så inga misstankar på virus och en analys av knutan. Även en tydlig information av att polyper kan vara svåra att få bort och det vet man aldrig om man lyckas eller inte. Rekommendationen var att eventuellt ta en CT röntgen när han återhämtat sig från denna operationen.
Jag hämtade hem en trött Igor men som hade betydligt lättare för att andas. Den närmsta dagen så kändes han ändå pigg men fortfarande smått påverkad och lite trött. Äter och dricker och busar lite. Men det är en läkningsprocess och därför avvaktar jag lite. Några dagar senare så började det med klåda i örat och vi rensade örat. Helgen gick bra men på Tisdagen så rann det lite brunt sekret från örat och han kliade sig mer. Hans blick var heller inte riktigt med oss och blinkhinnorna täckte hälften av hans båda ögon. Veterinären ringde även samma dag och förklarade att knutan var ingen farlig variant. Jag berättade om Igors närmsta dygn och hur fort hans tillstånd försämrats. Jag fick en ny tid direkt på Onsdag förmiddag då det fanns en oro för fler polyper.
Onsdagen var vi där (nu vet jag knappt hur jag ska skriva och mina tårar de rinner. Jag vet knappt vart jag vill börja) Jag satte upp Igor på undersökningsbänken han hänger smått med huvudet framåt hans lite smått tomma blick möter min och jag förstår att det är illa med tanke på hur fort det gick det sista dygnet att hans tillstånd blev sämre. Veterinären lyssnar på honom och i min uppfattning konstaterar jag då att mina tankar är rätt. Hon tar en koll på hans öron, hans skrik det skär in i mitt hjärta och jag kraschar totalt. Det är var i hela örongången och mest troligt har trumhinnan spruckit på honom. Därav det snabba händelseförloppet. Mina tårar de bara rinner jag känner det har varit så otrolig lång process och inte kan jag förstå att det skulle bli så här. För en vecka sedan så fanns alla de bästa förutsättningar för det bästa livet. Det är vad jag har läst och fått höra, även väl medveten att de här polyperna kunde komma tillbaka men jag hade verkligen hoppet. Jag var helt inställd på en CT röntgen för honom men i hans tillstånd som han är i nu och som han varit på så är detta ett förlopp som inte går att bromsa, han är liten och med så här snabbt återkommande polyper/snabbt växande så är det alldeles för plågsamt att hålla honom kvar och invänta både röntgen och operation. Tårarna bara rinner jag kramar honom och jag förstår att det här kommer inte att gå, jag frågar om det är rätt eller fel att låta honom somna in. Jag frågar om det ändå går att göra en röntgen för att se om det finns en chans. Svaret blir att ”Det svar vi kommer få är mest hur allvarligt det är”. Jag känner att vi har brottats mot något så länge och samvetet sköljer över mig att man inte kunde förstå att det skulle bli eller vara så här. Jag torkar mina tårar i hans päls han sätter tassarna mot mitt huvud jag säger förlåt till honom flera gånger, jag känner så mycket skuld i detta förlopp att man inte reagerat tidigare. Men får åter igen stöd att detta kunde ingen veta att det skulle gå så fort, han opererades och jag har verkligen gjort det vi kunnat för honom.
Jag säger det och det gör så ont i mig ”Jag låter honom somna in, han har otroligt ont i sitt öra och det ska han inte behöva ha längre. Han ska inte genomgå mer lidande när vi inte kan bromsa det”
Han får en lugnande spruta och lägger sig i min famn, han ligger så fint han tar djupa andetag och sover gott. Efter ett tag så kommer en sköterska samt veterinär in och ger honom sista dosen och jag känner det sista andetaget och förstår att han har lämnat oss. Tårarna tar aldrig slut denna dagen, de finns nu med i skrivande stund.
Finaste lille Igor vila i frid. Du har inte ont längre du har syskon som väntat på dig. Tack till alla fina vänner/uppfödare kring mig.
Tack för full visad förståelse från Igors familj, Nat King Cole väntar på er. Tack för fantastiska veterinärer som blev involverade i denna resa, Veterinärhuset Anicura i Ängelholm. *Vad polyper beror på kan vara olika. Det finns en genetisk väg och det finns en variant som uppkommer i samband med caliciviruset som ges med vaccinet. I vissa fall så klarar inte immunförsvaret av att stå emot och detta kan uppkomma. Vad vi i nuläget vet så har inga fler avkommor drabbats. Men låter detta sväva lite fritt med spekulationer. Det jag är säker på är att problemen uppkom denna gången i samband med första vaccinet. *
---------------
Uppfödare av rasen Maine coon, kattungarna är stambokförda i Sverak med stamtavla.
Vi finns i Skåne, Ängelholm.
Kattungarna växer upp med oss i familjen och kommer från hälsotestade föräldrar.
コメント