En mardröm som vi sakta steg in i

Åter igen ber jag om ursäkt för katastrofal dålig grammatik, ett rörigt inlägg... men jag orkar inte svamla mig igenom texten gång på gång för att plågas med det som hänt. Det är många som börjar undra och jag gör ett försk att på något sätt återberätta...

Jag sitter framför skärmen och stirrar rakt ner i tangentbordet.... vart ska jag börja... vad ska jag säga...jag finner inga ord i vad som har hänt oss. Jag har aldrig i hela mitt liv upplevt en värre dag än denna, detta blev en ren mardröm som fick en början när Mewtwo lämnade oss men jag trodde det skulle vända sen. Idag sitter jag här och skriver och försöker verkligen bearbeta allt men tårarna rinner och tankarna bara snurrar. "Vi råder dig att avliva allihopa" dessa orden, dessa orden fick hela mitt liv att totalt krascha. Orden ekar fortfarande i huvudet på mig och jag kommer aldrig glömma detta fruktansvärda besked.

Dygnet runt har ni fått tvångsmatas, vägts flera gånger om dagen, jag har tvättat er, jag har lekt med er, jag har givit er alla möjliga tänkbara foder, jag har vätskat er, jag har vaknat flera gånger varje natt för att springa ner och titta till er. Vid vissa tillfälle så åt ni, gick upp i vikt, ni busade och mitt i natten så titta alla sex små helt underbara huvuden upp på mig och ni undra vad jag gjorde uppe mitt i natten. Jag hade hoppet om er då ni faktiskt visade fantastisk vilja och lovande siffror. Av sju små helt underbara små liv är ni bara två kvar.

Vi drar vi sakta och ovetandes in i en mardröm som jag aldrig någonsin skulle kunna föreställa mig...

I slutet av januari började vi behandla mot Giardia då vi tyvärr fått in det i huset igen efter att varit fria sedan Maj månad med kontroller månadsvis. Vi börjar med Axilur behandling direkt på allihopa och sätter alla katter i karantän varav tre av våra vuxna fick flytta direkt till mina föräldrar. Axiluren smaka inte gott för de små och någon börja kräka, men det kan förekomma därför fortsatte vi med behandlingen. Vi bytte foder till Mush då det är ett foder utan kolhydrater som missgynnar giardian i magen. Ett par dagar senare så börjar ni gå ner i vikt och jag kämpar med mata er, tvätta er, vätska er och väga er. Jag antecknar två vikter per dag en morgon och en kväll och delvis ser jag nu att ni ökar men till dagen efter så tappar ni vikten. Jag ser tillbaka på siffrorna nu när det gått ett par dagar och inser... det händer inget ni står bara stilla. Jag slutar med Axiluren efter ett par dagar och ni har nu helt plötsligt en mage som fungerar och lite bus i kroppen men varför ökar ni inte i vikt??? Jag har så otroligt många frågor och jag har fått så ofattbart fint stöd kring mig och fått ventilera olika sjukdomar. Men tiden går och jag har fortsatt kontakt med veterinär och med tanke på att där finns ingen feber samt att allmäntillståndet var gott så fortsätt jag att ge fortiflora och ett bra foder. Efter fem dagar utan axilur och ett allmäntillstånd som känns bra så testa jag denna gången att ge de axilur i tabletter, detta gick så mycket lättare och de kräktes inte. I fem dagar fick ni Axilur men vikten står fortfarande stilla ni pendla på era vikter mellan 10-50 g/dygn. I mina tankar var det giardian som spöka för oss nu när det ändå såg ut till att bli stabilt igen. Jag besluta mig för att vi avbryter hela behandlingen för giardia då det är bättre för oss just nu att få kontroll på kattungarnas viktuppgång. Giardia kanske vi blivit av med just nu men det som sagt ska inte påverka så här mycket det finns vad jag vet och läst många katter med Giardia och det är vanligare än vad man tror. Jag fokuserar nu på att få er att börja äta jag fick tips om att värma maten, den ska både lukta och smaka bättre. Jag blanda torrfoder med KMR, jag köpte whiskas, Latz, Bozita, Gourmet Gold, Ica´s, RC Mousse, Fortiflora, Visiblin, Prokolin, Diarsanyl, ID Foder, Specific, Mush, ni smakade lite men inget passa.... Ibland åt ni och ingen var lyckligare än jag. Varje gång ni åt så kände jag "nu vänder det".

2/2 Det är en söndag kväll... nu känner jag att det finns inget mer att göra, vi kommer ingenstans men ni har fortfarande glimten där men jag känner nu verkligen att det kan inte vara giardia, det kan inte vara en envis diarée som nu kommit åter, som jag testat behandla med allt ovanstående det måste vara något annat. Jag har just nu absolut inga fler idéer om vad jag kan göra.

3/2 åker jag till en annan klinik än den jag jobbar på då det blev lite akut kände jag. Flera av kattungarna hade blivit väldigt dåliga natten till idag. Min inställning var att vi tar ett blodprov på en kattunge bara för att se hur värdera ser ut och kanske någon annan idé från veterinär vad detta kan bero på. Väl på plats så träffar jag en veterinär som reagerar självklart på att kattungarna är påverkade och uttorkade. Jag hade inte givit någon vätska denna morgon på grund av att vi skulle iväg. Men bedömningen blev att vi skulle skicka för nya avföringsprover och även vätska upp dem igen samt en bra dos med B-vitamin. Jag svarade att det är inte säkert träckprover visar något då de avslutade sin axilur behandling för ca 5 dagar sedan. H*n gick iväg och kom sedan tillbaka med sällskap och jag fick bara direkt en magkänsla på detta är inte bra.... då kom orden... de orden jag aldrig någonsin skulle kunna föreställa mig att få höra. "vi råder dig att avliva alla kattungarna"

Jag håller Espurr i famnen, jag brister totalt i gråt. Jag bara gråter och gråter, mellan andetagen så säger jag "ni får inte, ni får inte ta dem ifrån mig, jag har kämpat, jag har fan kämpat dygnet runt för dessa" jag försöker andas, jag får knappt in luft i mina lungor, Espurr är helt blöt av mina tårar. "jag har gjort allt för dem, ni får inte ta alla, jag måste få lov att ge dem en chans till, där måste gå att göra något" Jag känner att all den tid, kärlek och tårar jag har lagt, i så många dagar ska få detta avslut vem ska få bestämma detta?! Veterinären förklarar att allt det jag gjort för dessa små är mer än vad som ska behövas för att se en vändning. Det har inte skett en ända förändring på så många dagar och där finns verkligen inget mer att göra. Nästa talar till mig och förklarar att jag gjort ett fantastiskt jobb och veterinären håller med. Men sen kommer nästa slag

"vi kommer behöva avliva minst tre och det är de tre som är minst, varav den ena behöver skickas på obduktion så vi får ett svar på vad som har hänt i ditt katteri" Jag brister åter igen i gråt och inser att jag måste välja en kattunge som ska skickas, en av mina älskade små kommer inte att få följa med oss hem utan få stanna kvar. Från 9 på morgonen satt jag där i fruktansvärda beslut att fatta, i väntan på mitt försäkringsbolag och tills klockan var 15.22 då somnade första kattungen in i min famn.

De andra två beslutade jag mig för att låta somna in hos "min" veterinär och strax innan 16.00 tog de sina sista andetag. Jag känner mig helt slut, tom, drenerad, jag finner inga ord. Detta är utan tvekan en av de värsta dagarna i mitt liv, jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort på en dag. Tre kvar och det är de som har en bättre vikt som jag får lov att ge en chans till. Men det jobbigaste nu var att vänta på en diagnos, vad är det som har drabbat oss? Är det ens Giardia?

Tisdagen ringer jag till SVA om den a lille kattunge som jag skickade har kommit upp för obduktion, känner mig lite stressad då jag har tre kattungar till sjuka här hemma. Men tyvärr inte, inget kropp, inget svar.

Dagarna gick och en av kattungarna upplevde jag gick upp lite i vikt men inte alls lika bra som de andra två. Delvis en bra mage men inte helt perfekt och på onsdag morgon så kände jag att han orkar inte mer men jag låter han få ett par timmar till då jag var tvungen att åka in och jobba. När jag kommer hem på eftermiddagen har han gått upp i vikt och jag var så glad för att jag inte åkte iväg med honom, hoppet är åter tillbaka. Inget svar från SVA. Torsdagen 6/2 så tappade han i vikt igen och börjar bli lite medtagen men jag fortsatte vätska honom, tvångsmata honom i hopp om att få honom att öka i vikt. Jag ringde även SVA för att höra om han hade kommit in för obduktion och nej det har han inte. Jag blev nu riktigt förbannad, jag kämpar med de tre jag har hemma, jag har betalat väldigt mycket för att få ett svar och för att transporten ska gå snabbt. Ringer till ansvarig klinik till svar får jag att han blir skickad "idag"(torsdag)!!! Min sorg har nu övergått i frustration/ilska då detta tycker jag nu sköts på ett dåligt sätt och vem som ska ta ansvaret på sig det lägger jag mindre energi på. Men det hade blivit problem med påsar & kartonger samt transporten. Där är inget att göra mer än att jag känner att för det jag betalat för så hade jag lika väl kunnat transportera honom upp själv till SVA för att få ett svar betydligt snabbare. Fredag 7/2 Han har tappat 40g över natten men hade ändå en gnista hopp i sina ögon. Jag var iväg på jobb till 12.00 men när jag kommer hem så har han kräkts väldigt mycket, blod i avföringen, diarré, blek i slemhinnorna och jag upplevde att han har väldigt kraftiga buksmärtor. Jag har ringt och jagat SVA hela förmiddagen samt eftermiddagen jag fick samtalet kopplat direkt ner till obduktionssalen då jag nu känner att mitt läge med mina kattungar är akut så vill jag ha ett svar. Det tråkiga är nu att jag står inte som avsändare utan de gör kliniken jag ringer till dem och säger att ni måste höra av er så fort ni har ett svar för en av mina kattungar är jättedålig just nu och har precis samma insjuknande som de andra. 30 min senare så ringer de ifrån kliniken och de säger att kroppen är superfin, inga skador/missbildningar på några organ mer än förändringar i tarmsnittet som tyder på salmonella. Jag kopplar direkt till färskfodret som de fick och som alla åt utav och efter några dygn insjuknade kattungarna. Jag förstod att där inte var mycket kvar att göra för den kattunge jag just nu höll i min famn.

Sent på eftermiddagen så somnade han in. Jag har inga ord... jag är bara så ledsen. Men att samtidigt ha fått en delvis diagnos så är det en lättnad men känslorna av att ett foder ska ta dessa kattungarnas liv. Detta foder valde jag av anledning för att missgynna giardian då det är spannmålsfritt och utan kolhydrater. Giardiaparasiterna överlever på glukos i deras magar. Mush har skrivit på sin hemsida att " Risken för salmonella finns, men är liten. " Det förekommer alltså. Jag kommer aldrig mer ta in färskfoder i detta huset. Det vi har fått gå igenom samt att jag läst symptomen för salmonella så blir jag bara så ledsen, vilket lidande mina kattungar har fått gå igenom. Två kattungar har än så länge klarat sig men vi väntar fortfarande på en fullständig rapport ifrån SVA.

Helgen gick och i början av kommande vecka så kom nya svar att salmonella inte gav utslag. Jag blir lite irriterad då jag verkligen kände att det är det som de blivit smittade av, med den "feltransport" det blev så kanske det inte ens är säkert att salmonellan har överlevt ens. Det som nu stod med i rapporten är en antydan till nekros i tarmarna det är fortfarande inte en diagnos men nu tas cellprover på tarmarna. I skrivande stund vet jag inte mer och jag tycker det är otroligt jobbigt att inte veta.

Jag har avvaktat med att skriva och berätta av ren respekt till mina köpare samt att vi inte har fått något svar än. Jag ville inte förstöra en hel resa genom att ringa och förklara vad som hänt och fått fullt stöd i denna tanke. Hade jag berättat för de andra så kanske det ändå hade blivit att informationen hade kommit fram från annat håll. Jag vill att rätt information ska komma fram och jag vill gärna själv berätta det vi genomgått. Jag vill inte läsa andras spekulationer då det är en otrolig sorg som vi går igenom och det värsta av allt just nu är att vi fortfarande inte vet.

Jag vill även få med att jag har fått otroligt mycket beröm för jobbet jag lagt ner jag har fått otroligt mycket stöd av uppfödare kring mig, familj och vänner och inte minst min man. Jag har valt att skriva och berätta om vad som hänt oss frågorna hade kommit förr eller senare varför de inte finns kvar. Jag hoppas jag kan dela med mig av någon typ av kunskap när vi vet då detta är inget jag känner ska få bli en hemlighet. Tankarna om att jag borde uppsökt veterinär tidigare kanske finns. Men deras allmäntillstånd har varit väldigt gott tankarna grundade sig i giardian och förloppet gick väldigt fort i slutet. Det är fler än en veterinär som jag varit i kontakt med och där var inte mycket mer att göra då misstankarna var parasiter och behandlingen har varit helt rätt och mer därtill.

Mamma och Pappa- Jag hade aldrig klarat detta utan er möjlighet att erbjuda boende till mina katter som inte kunde bo kvar här hemma. Ni får spika sönder karmar, flytta möbler, tvätta, städa och pyssla om mina katter dygnet runt i många veckor. Jag är bara så otroligt tacksam att jag har er hjälp och ert fantastiska stöd, ni ger mig en otrolig styrka och tro på det jag gör. Jag älskar er <3 Johanna och Frida- Frida du har humor och en otrolig pepp förmåga och hållt leendet på mina läppar det har verkligen behövts, du är fantastisk. Johanna <3 Jag hade aldrig stått där jag är idag utan dig. Du är.... jag finner inga ord, helt jävla fantastisk, underbar! Det stöd, idéer, tröst, pepp, tålamod, ja allt du har och kommer med när jag sitter där tomhänt , det är för mig så betydelsefullt! Mina händer står just stilla för jag finner just inga ord för hur viktig du är för mig. Tack till er två helt underbara tjejer! Min familj- Det bästa stödet av alla, Mathias min man som gör allt för mig och som tror på mig och som stötta mig i allt jag gör. Det har varit otroligt tuffa dagar men Mathias har fångat mig i varje fall under denna tiden och fått mig på fötter och sagt

"Älskling, du klarar det här och jag tror på dig"