Denna förlossning vill jag nog säga gick i stort sett enligt "läroboken". Coco psserade dygn 65 i tisdags och jag tog semester måndag-onsdag då jag fick en känsla av att förlossningen kunde starta redan mellan natten till tisdag. Fördelen var att jag fått städat, tvättat och fixat julgodis i sällskap med Coco som en skugga efter mig. Onsdag var också väldigt lugn och jag känner mig nästan lite frustrerad i väntan på dessa små liv men det är bara till att invänta, ut kommer de någon gång. Torsdag morgon så var jag tvungen att hoppa in på jobb ett par timmar så min man fick ta förmiddagspasset här hemma. Väl hemma vid 12.00 så börjar Coco äntligen att söka boplats och kan se att hon börjar få lite små sammandragningar.
13.00 ca så får Coco en mörkbrun/röd flytning ganska rejäl, detta gjorde mig givetvis orolig då jag sett hur en inflammerad livmoder ser ut. Så jag ringde först min veterinär som tyckte jag kunde avvakta lite då Coco faktiskt mår väldigt bra och inte visat några tecken på att vara dålig. Jag ringde även en uppfödarvän för att lugna mina nerver ytterligare och även där fick jag lugnande besked. Tog även tempen på henne och 38 grader låg den på. Nu är det bara för mig att invänta för nu är vi igång, slemproppen har gått och inom 12 timmar bör hon vara igång. Så jag börjar smått ställa in mig inför natten och låta Coco styra och ställa vart hon vill vara.
23.23 kallar Coco på mig med ett väldigt skarpt jamande, nu gör det ont på henne och nu var det dags. Coco löper snabbt till bolådan i tvättstugan får lite panik lyckas bita mig i fingret för hon har så fruktansvärt ont. Hon sätter sig och tvättar sig springer iväg igen ut i hallen och mot trappan, Coco tappar kraften i bakdelen och jag lyfter upp henne till lådan och känner då att den första är på väg. Väl i lådan så kommer första kattungen 23.46 det är en liten padda med vitt och en vikt på 127g. Coco gör ett superfint jobb och sköter det mesta själv. Efter detta så flyter det på otroligt bra och efter ca en timme så börjar krystvärkarna 00.46 börjar Coco krysta igen och 00.52 föds en röd pojke med vitt och en vikt på 109g. Det blev inte så mycket vila för Coco 1.20 börjar nästa värk om gång och 1.23 kommer nästa röda pojke med vitt och en vikt på 140g. 1.39 kommer nästa värkarbete och 1.41 tittar en creme/rödsilver pojke ut med en vikt på 116g. Nu känns Coco ganska färdig med ena sidan och vänder sig strax därpå kommer värkarna klockan 2.53 så föds en svart/vit (tror pojke) med en vikt på 111g. Ett litet uppehåll och sedan kommer nya värkar 3.23 med en vattenavgång och 3.39 föds ännu en svart/vit (tror flicka) med en vikt på 96g. Sen har vi de sisita värkarna 4.18 och 4.20 föds en mycket liten bebis. Där var inget liv och Coco tvätta av snabbt men hade inget större intresse och kändes delvis som att hon var rätt trött. Jag kände nu att jag ville hjälpa till och fick upp honom, moderkakan var liten och inte mycket till rörelse eller viljan att öppna munnen för luft. Jag torka honom snabbt rent i huvudet för de hinnor som låg kvar satte en klämma om navelsträngen och sedan börja jag gnugga honom och massera honom. Efter ett tag så öppnar han munnen och andas men väldigt ansträngt, jag behåller honom ett tag till och såg till så han var någorlunda torr och hade fin andning innan han fick komma ner till Coco och syskonen. Denna lille pojke väger endast 70g men vilken vilja där är i mjölkbaren. Han kommer bli stark, han är en krigare! Har vägt honom nu ikväll och han har redan ökat 14g i vikt. Sedan är det lite blandade vikter hos de andra, några har tappat lite och några har gått upp.
Jag är så otroligt stolt över Coco, hon är helt fantastisk mamma och en otrolig kämpe med förlossningar. Hon är exemplarisk och får nog säga att hon följer ett förlossningsförlopp till punkt och prickar! Jag får lära mig den praktiska vägen nu och släppa böckerna och Coco är en fantastisk lärare. Detta är värt all den sömn jag fick inatt.... 40 minuter på golvet i tvättstugan. Att få slumra till ljudet av små suttande bebisar och Cocos spinnande är en oslagbar känsla, jag blir rörd nu när jag skriver men det är så mycket kärlek och glädje i detta. Vi har fått sju små underbara liv mellan Coco Chanel och Thriller, alla kommer hållas under utvärdering ett par veckor framöver. Nu ska vi njuta av denna resa och vi ser så mycket fram emot att få lära känna dessa små Pokémons efter våra barns önskemål.
Ha en fantastisk helg för det ska vi ha. <3
Comments