Det har varit en otrolig lära och man blir aldrig fullärd. Vi kan läsa och lära oss men att sen vara med om det är en annan sak. När vi kommer till djur så har dem mycket att lära oss. I stora delar behöver vi inte blanda oss i för mycket utan bara finnas där när de behöver oss. Jag har fått lära mig mycket denna vecka genom att se och försöka förstå.
Att få ha en kull med kattungar och följa denna resa från start har under en veckas tid varit väldigt lärrorikt. Att läsa timmtals i böcker och på nätet, gå kurser o.s.v. det är en sak men sen att få vara med på det från början är något helt annat. Mycket man läser så står det nästan uppradat i texter hur det ska gå till parning, dräktighet, förlossning samt tiden med kattungar. Man säger att det blir sällan som man tänker eller föreställer sig, kan inte annat än att hålla med. Mitt förra inlägg så avslutade vi med att faktiskt hela förlossningen gick väldigt bra idag är dem en vecka gammla och har stark och god vilja allihopa. Veckan som nu gått har varit lärrorikt och mycket magkänsla. På kvällen/natten när Cocos förlossning var över och klockan närmade sig 1 på natten efter att moderkakorna också hade kommit så var det dags att inta säng. För att göra detta lättast för oss så bestämde jag mig för att flytta upp Coco och hennes små till sovrummet. Coco ville inte hänga med in alls och tittade sig omkring, jag var så trött och tänkte inte på hennes kroppspråk. Stängde tillslut dörren och Coco går i lådan där kattungarna ligger och får nästan panik, lyfter kattungarna, byter tar nästa kattunge, släpper den. Jag blandar mig snabbt i och tar bort henne hon vill då även bita mig i handen. Jag fattar ganska snabbt att Coco inte vill vara här med sina små och vi flyttar henne ner till tvättstugan igen. Anledningen att hon inte skulle vara i tvättstugan var att jag gärna ville ha lite koll på Coco i och med hon var rätt utmattad samt kattlådan till de andra katterna även är där och jag ville hon skulle vara ifrån de andra. Men när vi väl lyfte ner henne så kom hon till ro och jag kopplade upp övervakningskameran. Morgonen därpå vid 5 så väcker Coco mig och tar med mig ner till tvättstugan... kattungarna är borta. Jag hör hur det gnyr i kattsanden i kattlådan bakom mig, hon har lagt dem i kattlådan. Lite tankar och funderingar, varför? Jag bytade lakan en gång till i lådan då där var lite blod kvar efter Coco och flyttade tillbaka de små. Hade även lite kontakt med uppfödare J och anledningen kan ha varit att det luktar blod och det kan i katternas värld bli lätt byte för andra rovdjur. Kattmammor flyttar som oftast sina små från födselplatsen till en annan plats. Hon valde att lägga dem i lådan av någon anlending möjligt det kan ha med att göra att rovdjur inte dras till doft av avföring att Coco på så sätt velat dölja dem genom att göra så här. Dagen gick annars bra men nu börjar kattungarna tappa lite i vikt vilket inte är helt ovanligt ca 10g. Coco börjar vi nu skämma bort med olika sorters mat för att hon ska ha god aptit och kunna producera mat. Dag två så har en av kattungarna tappat va 30g i vikt och jag börjar känna oro fick stöd från många att börja stödmata men jag var ändå lite kluven då han var så väldigt stark det ända var att han inte kom fram först vid varje mattilfälle. Så nu börja jobbet med att få honom fram först till en spene på Coco och se till så han fick sitta kvar utan att de andra knuffa bort honom. Jag valde att inte stötta honom i och med han var stark och fick fint tag samt att de andra gick upp något gram och vände i vikt på andra dygnet. Dygn tre så var det tydlig förändring på de alla i vikt och Cocos mjölk har nu runnit till ordentligt. Även detta dygn så var kattungarna borta igen och denna gången låg de vid grovingången nere vid tröskeln... Kände mig nästan lite irriterad på Coco och varför hon gör så här. Kände att detta var sista gången hon ska behöva känna stressen av att vi faktiskt är i tvättstugan dagligen (har flyttat kattlådan till ett annat rum så där är inga andra katter i rummet) . Vi har ett "kattrum" det anpassas till katternas behov parning, skador, karantän och nu anpassas det till ett "babyroom". Coco får nu bo där om dagarna vi inte är hemma och dörren står öppen när de andra katterna är ute i rastgården. Coco har fått ett helt annat lugn i kroppen och kan nu verkligen koppla av. Med detta så är det så viktigt att läsa av kattens signaler. Jag har fått lära mig så mycket denna vecka och det är något jag verkligen kommer ta med mig. Jag är bara så glad just nu för att vi kunnat förstå vad Coco menat och nu hittat en plats åt henne som hon kan känna sig trygg på. Jag kan även koppla av på ett helt annat sätt när jag vet att Coco trivs. Idag är kullen 1 vecka gammla och närmar sig 200g allihopa. De har även alla öppnat ögonen och snart börjar äventyret på riktigt för dem <3 Jag måste bli bättre på att fotografera för bilderna jag tog idag på var och en blev inte bra, det får bli en gruppbild! Ha en fortsatt trevlig helg.
Opmerkingen