Värksvaghet innebär att honans värkar inte är tillräckligt effektiva för att driva fram kattungarna. Tillståndet kan uppstå av flera orsaker och kräver ibland (oftast) veterinärmedicinsk hjälp.
Om honan fortsätter vara orolig efter förlossningen, har flytningar, feber, nedsatt aptit eller visar tecken på obehag bör veterinär kontaktas. Misstanke om kvarvarande foster eller fosterhinnor ska alltid tas på allvar.
Livmoderinflammation är en allvarlig komplikation som kan uppstå efter förlossning. Vanliga symtom är feber, slöhet, dålig aptit, illaluktande flytningar och nedsatt allmäntillstånd.
Kattungar som är nöjda, lugna och går upp i vikt dagligen får oftast tillräckligt med näring. Regelbunden vägning är ett av de bästa verktygen för att följa utvecklingen.
Mastit är en inflammation i juvret som kan orsaka smärta, svullnad, rodnad och feber. Tillståndet kräver ofta veterinärbedömning och behandling.
Om en kattunge inte går upp i vikt, är svag eller inte kommer åt att dia tillräckligt kan stödmatning bli nödvändig. Det är viktigt att agera tidigt vid avvikande viktutveckling.
Tecken kan vara slöhet, feber, dålig aptit, minskat intresse för kattungarna eller att hon verkar ha ont. Förändringar i beteendet bör alltid tas på allvar.
De första dygnen är särskilt viktiga. Vi följer alltid både honans och kattungarnas utveckling noggrant under de första veckorna.
Födelsevikten varierar beroende på ras, kullstorlek och individ. Det viktigaste är inte den exakta vikten utan att kattungen är pigg och utvecklas normalt.
En frisk kattunge ska ha en stadig viktuppgång under de första levnadsveckorna. Regelbunden vägning gör det möjligt att tidigt upptäcka avvikelser. Men ca 10g/ dygn.
De flesta kattungar öppnar ögonen mellan 7 och 14 dagars ålder, men individuella variationer förekommer.
Hörselgångarna öppnas gradvis under de första levnadsveckorna och kattungarna börjar successivt reagera på ljud.
De första stapplande stegen brukar komma omkring två till tre veckors ålder, varefter rörligheten utvecklas snabbt.
Lekbeteenden börjar ofta synas från tre till fyra veckors ålder och utvecklas därefter successivt.
Många kattungar börjar visa intresse för kattlådan omkring fyra veckors ålder och lär sig snabbt genom att observera mamman. Havregryn är bra att använda i lådan i början.
De flesta kattungar börjar utforska fast föda mellan fyra och fem veckors ålder, även om de fortfarande diar under en period.
Avvänjningen sker gradvis och anpassas efter både kattungarnas och mammans utveckling.
Kattungar behöver sin mamma och sina syskon under en viktig utvecklingsperiod. Inom SVERAK flyttar kattungar tidigast vid 14 veckors ålder men kan ha dispens från 12 veckor.
Fading kitten syndrome är ett samlingsnamn för tillstånd där en nyfödd kattunge plötsligt blir svag och riskerar att inte överleva. Tidig upptäckt och snabb insats är ofta avgörande.
Flat chest syndrome innebär att bröstkorgen utvecklas plattare än normalt. Graden varierar mellan individer och prognosen beror på hur uttalad förändringen är.
Kattungar som är oroliga, skriker mycket eller inte går upp i vikt som förväntat kan behöva extra uppmärksamhet och eventuell stödmatning.
Först behöver orsaken identifieras. Tidig uppföljning, extra tillsyn och vid behov veterinär rådgivning är viktigt för att ge kattungen bästa möjliga stöd.
Nyfödda kattungar är mycket känsliga för nedkylning och är beroende av värme från mamman och boet för att hålla normal kroppstemperatur.
En varm, dragfri och trygg miljö är avgörande under de första levnadsveckorna. Kattungar som blir kalla behöver omedelbar uppvärmning.
Nedsatt aktivitet, viktnedgång och minskad spänst i huden kan vara tecken på uttorkning. Vid misstanke bör veterinär kontaktas.
Om en kattunge blir slö, slutar dia, inte går upp i vikt eller visar andra avvikande symtom bör veterinär kontaktas utan dröjsmål.
